Handuppräckning har länge varit en ensam metod för att fördela ordet i klassrummet, men allt mer har metoden ifrågasatts. Vanligtvis är det eleverna som är mest framåt som får ordet ofta och eleverna som är lite mer tillbakadragna får inte lika mycket talutrymme vilket kan leda till att eleverna inte får chans till att visa sina kunskaper. Handuppräckning kan även få en del elever att känna sig utpekade då läraren för att fånga upp eleverna som inte pratar så mycket tilltalar dem ändå och frågar trots att de inte räckt upp handen. Detta för att de också ska få visa sina kunskaper. Tanken är god men utgången kan bli en helt annan.

Trots att handuppräckning även har fördelar så börjar den på grund av bland annat ovanstående argument allt mer att försvinna ifrån klassrummet och ersättas utav andra metoder där ”slumpen” får utvisa vilken elev som ska få ordet. Denna metod kallas för No hands up. Nedan listar jag alternativ för dig som också börjar tröttna på den klassiska handuppräckningen.

Fortsätt läsa ”Istället för handuppräckning – låt slumpen avgöra – eller?”