jacqueline.poggi / Foter.com / CC BY-NC-ND

Konstverket jag valt att analysera är skapat av Claude Monet år 1873 och finns nu i Paris på Mausée d’Orsay. Konstverket är namngett Coquelicots men har översätts på engelska till Poppy Field.

Bilden är en såkallad horisont bild, d.v.s att hälften av konstverket består av himmel och den andra av gräs, dessutom är horisontlinjen markerad med både träd och ett hus. På bilden kan man se ett gräsfält där vänstra sidan är full med röda vallmoblommor och högra sidan endast högt gräs. Himmelen består av många moln, både stora och små. Till vänster sida om mittpunkten i bilden finns ett större träd och bredvid detta på vänster sida ser vi två personer, en mamma i en svart klänning och hatt, och ett barn. Vi ser även i framdelen/nedre delen av bilden, en mamma och ett barn. Mamman har en blå klänning och hatt med svarta detaljer och ett matchande blått paraply i högra handen. Även barnet är iklädd hatt. Bilden går i grå toner med väldigt dämpade färger. Monet har skapat bilden med hjälp av oljefärger på canvasduk.

Bilden får mig direkt att tänka på en halv mulen sommardag. En sådan där dag när vädret är tillräckligt bra för att vara ute, så man måste vara ute (för mamma säger det), men man vill inte, för vädret är också tillräckligt dåligt för att man inte ska vilja vara ute. Men bilden ger mig ändå en känsla av välbehag. Det ser ut som att de fyra människorna är på väg till, eller från något festligt med tanke på deras fina kläder. Kanske en sammankomst, eller en picknick av något slag. Det ser ut som om mamman och barnet som är längst fram har lite mer bråttom än dem längre bak, kanske är de mer ivriga för deras slutdestination, eller rent av stressade och man kan då se bilden från ett helt annat perspektiv.

Denna bild kan ha många budskap men jag har valt att tolka den med budskapet “Fånga varje ögonblick” eftersom att jag tror att detta kan ha varit ett vardagsögonblick för många förr i tiden. Att man förr i tiden klädde upp sig, mer än man gör idag och gick och hittade på något utomhus, tillsammans med familjen. Jag tycker också att det ser ut som om ögonblicket kan vara taget ur konstnärens egna minne, något han tidigare sett. Kanske är det ur pappans/pappornas synvinkel vi ser bilden? Kanske står han/de och väntar på de båda kvinnorna och barnen? Kan det vara så att Monet vill att vi ska stanna upp mer i vardagen och tänka på vad vi har kärt?